För 5 år sedan var jag 15, skulle fylla 16 och gick på
 högstadiet på Snyggatorpsskolan i Klippan.
 Jag var alldeles för frispråkig, och alldeles för pratglad.
Jag var nog i mångt och mycket lärarnas mardröm.
Allt skulle ifrågasättas, och allt skulle vara rättvist.
Var det inte det blev jag otroligt förbannad och sa ifrån.

Jag var väl inte superskolintresserad,
och kvartsamtalen handlade mest om
att jag var en så trevlig personlighet och en frisk fläkt i klassrummet,
MEN, jag verkade inte tycka att det var så intressant att lära mig saker.

Very very true.
På fritiden umgicks jag med de tjejer som sedan skulle komma
att bli de s.k Golden Girls, och så ägnade jag helgerna
åt att festa tills jag stupade ungefär.

I vårt gäng började vi dricka alldeles för tidigt,
och jag har funderat mycket på vad det egentligen
berodde på.

Influenser av äldre kompisar och syskon,
önskan att vara lite tuffare, eller helt enkelt bara tristess?

Musiken fanns där sedan länge, och
jag sjöng för publik så ofta jag kunde och fick.
Jag fick tandställning, bröst och pojkvän,
och spelade innebandy med världens bästa tjejgäng.


Nu för tiden har jag lugnat ner mig ganska så mycket.
För 5 år sedan kändes alla känslor så mycket större,
vilket är ganska så normalt i den åldern.
Jag grubblade mycket, och kunde vara rätt nere i perioder.

När jag började estet landade jag i mig själv,
och kunde sedan försöka hitta fram till nya sidor.
Jag blev lugnare, men också jäkligt mycket roligare.
Jag började skriva mer och startade min första blogg.
När jag läser de gamla inläggen idag rodnar jag, och
stör mig oerhört mycket på alla stavfel.

En av mina dåvarande klasskompisar sa en gång
"Men Tilla, alla kan inte vara ett levande jävla lexikon som du."
Och så var det nog.
Jag visste bäst enligt mig själv.
Skåpet ska ställas, och man kan ställa det själv.

I slutändan är jag otroligt tacksam över var jag var
när jag var 15. Jag bodde i en liten stad,
gick i en skolan som låg 150 m ifrån min ytterdörr.
Jag trivdes med min klass och med mina vänner.


Om jag fick ringa ett samtal till mig
själv som 15 åring skulle jag nog säga till mig själv att
ta chansen att lära mig noter redan på högstadiet.
Och att inte blanda apelsinjuice och Sandra Dahls häxa den
där gången på Eriks fest, för inte visste jag då
att jag efter den kvällen alltid skulle få
kväljningar av det.

Jag skulle säga till mig själv att låta Molly sova i min säng varje natt,
njuta av att Hannes bara var 8 år och ge
fan i att låna saker av min syster utan att fråga.

Jag skulle avråda mig ifrån att dricka så mycket på jobbfesterna,
och jag skulle uppmana mig själv att knäa en kille en gång
på en toalett.

Åh vad 20 är en bra ålder...