Arla morgonstund.

Tänker på tiden innan man förstod att man faktiskt kunde
välja bort folk. Relationer som tar mer energi än de ger.
De är många, och ibland väl förklädda.
Men när man inser, och går sin väg, så släpper
stenarna från hjärtat, och tyngderna på axlarna faller.

För det går inte att flyga när någon står
kvar på marken och drar i ens fötter.