Ja, så var jag alltså 20 år gammal.
Den 20e september.
Då SverigeDemokraterna fick 20 mandat.

Det finns så mycket som jag skulle kunna skriva.
Så mycket som beskriver den otrygghet som jag för
första gången känner.
Och jag som kan kalla mig "helsvensk".

Ja.
Sista ordet är garanterat inte sagt.
Men sista ordet från mig idag, är det definitivt.


Idag är jag 20 år.
Det började som en helt vanlig skoldag, då jag stundvis glömde bort
att jag fyllde år.
Utanför hällde regnet ner, och alla konversationer färgades av gårdagens val.

Hemfärden blev flängig och stressig, som så ofta.
Därför var det lite extra skönt att komma in på restaurangen där mina fina
vänner samlats (ni andra, ni ska nog få tillfälle att fira mig. tro mig.).
Där stod de alla och sjöng vid långbordet och jag blev helt varm.
Dels för att jag var inomhus, och dels av the love.

Sedan åt vi, jag öppnade presenter och pratade och pratade och pratade.
Jag tänker ju som bekant bäst när jag pratar.
Så. Mycket. Jag. Har. Tänkt. Ikväll.

Vid 21 bröt vi upp och jag for till Ängelholm igen.
Nu har jag landat hemma, läst genom alla fina gratulationer
på facebook och SMS och blivit helt varm igen.
Det finns så mycket kärlek på denna dag,
som annars varit mörk.
Nu blir det ett glas rött och lite choklad.
Och imorgon är jag fanimej ledig.