Ikväll har jag varit på modevisning på hotellet i min by.
Jadå.
Visst har vi sånt.

Sedan kaffe hos en fin vän och nu hemma.
Och börjar fundera på vad jag har för människor i min omgivning.
Alla kvinnor.
Alla fina starka power-tjejer.

Jag har mitt älskade älskade tjejgäng, som jag varit en del
av i över 5 år nu. Dom som låter mig vara sådär vulgär och rå som
jag måste få vara ibland för att inte explodera.
Som skrattar åt mina ack så lama skämt, och som jag inte längre
behöver förklara och hävda mig för.

Jag har min trio, the holy threesome.
Erik och Lotten.
Som vet.
Allt.
Och som tycker det är okej ändå.

Jag har mina fina fina estetflickor som har varit med på
alla bergochdalbane-turer de senaste 4 åren (och det har varit en del).
Flickorna som var med mitt i revolten, men också hela vägen ur den.

Jag har syster.
Där orden inte riktigt räcker till.
Där det är för stort för att skriva ner.

Jag har mina kvinnor.
Mina finafina kvinnliga förebilder.
Jag har många sådana,
många starka framgångsrika äldre kvinnor i min
närhet som på olika sätt inspirerar och influerar mig.

Och jag har alla ni som inte är med i kategorierna ovan,
men som ändå är så otroligt med hela tiden.
Amanda, Elin, Marielle, Emma, Sofia.

Tack för att ni låter mig få vara en del av er.
För att ni låter mig plocka av era erfarenheter och er vishet!

Det finns en speciell plats i helvetet för kvinnor som inte
hjälper varann.
Och det finns en speciell och jäkligt fin plats i himmelen
för de kvinnor som gör det.

Ses där.