Nu kommer den.
Dagen som min syster längtat till sedan jag
började med denna lista...

Jag har två syskon. En syster och en (halv)bror.
Och en hel drös med fd. styvsyskon och nuvarande styvsyskon.
Min (halv)bror, Hannes, är min bror. Det där halvet finns liksom inte,
och har heller aldrig gjort det.

Okej. Som jag tidigare nämnt så träffades mina föräldrar runt -86.
Jessie föddes -88.

Ja, hon heter Jessie.
Hon heter inte Jessica.
Döpt till Jessie.

Det här med att hon är äldre och mer ansvarstagande blablabla har jag skrivit
om säkert tusen gånger.
(Om inte, så kan ni ju läsa Day 01 - Introduce Yourself, där skriver hon om det själv.)

Jessie är Jessie, och fan vad jag älskar henne.

-92 separerade mina föräldrar, -95 träffades mamma och Hannes pappa, och -97 kom Hannes.
När mamma berättade att han skulle heta Hannes frågade jag som första fråga om det var okej om jag kallade honom Johannes, för jag skulle kanske glömma att han hette Hannes.
Det var inte okej. Men sen glömde jag aldrig att han hette Hannes heller.

Hannes blev ganska så snart mitt livs kärlek.



Jag menar.
Kolla in i de där mörkbruna ögonen, och säg
att man inte kan älska honom?
(Denna fråga gäller inte dig Erik.
Du hatar barn.)
Numera är han 13 år gammal, allmänt pubbig, och
med målbrottsrösten från helvetet.


Mina syskon är det bästa jag har,
så jag skulle vilja passa på att
säga det här och nu:
Ta hand om er.